Sofia, 36: "Varje dag var som rysk roulett"

Under hela sin uppväxt har Sofia flyttat mellan olika fosterfamiljer, eftersom hennes föräldrar var missbrukare och inte kunde ta hand om henne.

Hos en fosterfamilj blev hon utnyttjad av några av pojkarna som bodde där.

– De äldre killarna förgrep sig på oss, mot att vi fick alkohol och hasch. Jag minns när jag drack alkohol för första gången. Jag upplevde en sån härlig avslappning och all ångest släppte. Från den stunden ville jag alltid vara i den berusade världen. Då var jag nio år gammal, berättar Sofia. Ganska snabbt vande sig Sofia vid att hennes kropp inte längre var hennes, bara hon fick röka eller dricka.

– Jag slapp ju att må dåligt. I början var jag beroende av andra för att få tag på droger och alkohol, men snart lärde jag mig att fixa det själv, säger hon.

När Sofia var elva år blev hon våldtagen och när hon vaknade på morgonen låg det en tia bredvid henne.

– Då tänkte jag att jag skulle kunna ta betalt för sex. Så nästa gång någon kille försökte röra mig hotade jag med att berätta, om han inte gav mig pengar.

“För att stå ut behövde jag droger”

Hon började lifta in till stan för att få tag på pengar och droger. Sofia hamnade i ett drogmissbruk som hon finansierade med sin kropp.

– Det var inget konstigt, det här var ju det jag var van vid. Jag var hos någon gubbe, fick pengar och sen kom en annan gubbe och jag fick mer pengar, och de fick göra vad de ville. Mitt liv var ju redan helt trasigt. Jag ifrågasatte ingenting, det här var mitt liv helt enkelt och för att stå ut behövde jag droger, säger Sofia med en självklarhet som är svår att förstå som utomstående.

Efter en abort vid 13 års ålder hamnade Sofia hos barnpsykiatrin. Hon försökte ta livet av sig genom att överdosera mediciner och skära sig. Men hon var snart tillbaka på fosterhemmet.

– Vi fosterbarn ses som krångliga från första början. Vi lämnas i fred och hamnar i ännu mer utanförskap. Det var kanske därför som jag kunde sjunka så långt ner. Ingen reagerade ens på att jag var full i skolan. Jag tyckte faktiskt om skolan, det blev min fristad från fosterfamiljen, säger Sofia. Ett familjehem ska vara en trygg och säker plats, men verkligheten var något helt annat.

“Jag bodde i portuppgångar, i bilar, eller under en presenning”

När Sofia var 17 år var hon fullt utvecklad missbrukare och flyttade ut från familjehemmet.

– Jag bodde i portuppgångar, i bilar, eller under en presenning i släpvagnarna som finns på macken. Jag tog alla droger jag kom åt; hasch, amfetamin, morfin, heroin. Jag hade ingen respekt alls för min kropp, jag hatade den, männen fick göra vad de ville med den, säger Sofia stilla.

Hon åkte in och ut på behandlingshem under flera års tid, men hamnade alltid på gatan igen.

– Varje dag var som rysk roulett. Till slut la min kropp ner, den orkade inte med drogerna så jag drack nästan bara alkohol de sista åren, berättar Sofia.

När socialen började hota med LVM (Lagen om vård av missbrukare) bestämde sig Sofia för att ge ett behandlingshem, där det bara var kvinnor, en chans. Sofia berättar om kvinnan som kom att förändra hennes liv.

– Jag mötte min kontaktperson Gunilla i hallen på behandlingshemmet. Hon kom in, släppte ner sina väskor på golvet och kom fram och kramade mig. Jag hatade beröring och blev helt chockad. Sen började jag skrika och puttade i väg henne, rusade in på mitt rum och började packa mina saker för att sticka därifrån. Men jag la mig en stund på sängen och vilade, någon minut bara. Och när jag ligger där så är det något som känns annorlunda i mitt bröst. Det var kramen. Den första kramen i mitt liv som inte ledde till sex skulle bli kramen som räddade mitt liv, säger Sofia och ler stort.

Sofia satte upp små delmål

Att skriva blev Sofias sätt att bearbeta sin barndom.

– Jag skrev och min kontaktperson läste. Efter några veckor fick hon mig att prata om det jag hade varit med om. Samtalen skapade ett band mellan oss och det blev lite lättare att leva, lite lättare att andas, säger Sofia.

Sofia gick igenom avgiftningen med hallucinationer och kramper. Hon hade ett enormt sug efter droger men lyckades stå emot.

– Jag hade små delmål hela tiden. Som att jag en månad senare skulle få pengar till vinterskor, och att jag då skulle ta pengarna och sticka och köpa knark. Men när vintern närmade sig så behövde jag faktiskt skorna och så flyttade jag tankarna på att dra och knarka hela tiden lite framåt. Men jag tänkte aldrig att jag skulle vara nykter för resten av mitt liv, det var ett för stort mål, de små målen gjorde att jag orkade, säger hon.

Under en promenad hittade Sofia en öppnad burk av sitt favoritöl.

– Jag luktade på den och tänkte att om jag dricker ur den här har jag ingen kontroll längre. Jag ställde upp burken på en gren, och tog beslutet att jag aldrig mer skulle tillbaka till gatan. Jag passerade den här burken många gånger och den blev en symbol för mig att jag hade lämnat det gamla bakom mig, berättar Sofia.

Ju längre tid Sofia var nykter desto mer uppskattade hon att ha en ren säng att sova i, en dusch, lagad mat varje dag – och att vakna med klart huvud.

– Det var en lång process att komma tillbaka, med timmar av stödsamtal. Jag arbetade med mig själv dygnet runt och det var jättetufft. Men skrivandet hjälpte mig enormt, säger hon.

Har pluggat till undersköterska

2007 blev Sofia helt utskriven, efter perioder av långsam slussning tillbaka till samhället. Hon läste upp sina grundskolebetyg, tog körkort och pluggade till undersköterska.

– Det har varit tufft men jag har haft en inre styrka, och även tur, att jag klarade mig. I dag är jag medveten om min bakgrund, som så klart har lämnat spår. Jag har svårt med tilliten och testar människor ordentligt innan jag vågar lita på dem. Jag känner av ett utanförskap som jag säkert kommer känna hela mitt liv. Men jag tänker att det här är jag och nu är nu. Det är viktigt att inte fastna i det förflutna, men ändå inte förtränga sin historia, tror Sofia.

LÄS MER: Joe, 26, är hemlös – överlever genom att gå hem med kvinnor 

2013 träffade Sofia sin nuvarande sambo Sara. Att hon är gay har hon vetat sedan hon var barn.

– Jag är född gay, det här är inget som kommit på grund av min uppväxt, som många tror.

Sofia har varit helt nykter i tolv år och arbetar som stödperson för utsatta kvinnor, skriver böcker och föreläser om sexuella övergrepp och missbruk.

– Om jag inte delar mina erfarenheter, då har allt jag varit med om varit förgäves. Kan jag peppa andra att fortsätta leva, hur illa däran man än är, då är det värt det.

Categories: Hälsa
This post was written by , posted on October 31, 2016 Monday at 1:44 am

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>